Lungcancer är en typ av malign tumörsjukdom som uppstår i cellerna i lungan, och kan metastasera till andra delar av kroppen. Det är en komplex sjukdom som kan delas in i olika histologiska och molekylära undergrupper av klinisk relevans. De två huvudgrupperna av lungcancer kallas för småcellig lungcancer (SCLC) och icke-småcellig lungcancer (NSCLC), där NSCLC vidare delas in i adenocarcinom, storcellig lungcancer och skivepitelcancer. Vidare klassificering sker sedan baserat på PD-L1 uttryck och närvaro av olika genetiska markörer.

Lungcancer delas upp i två huvudtyper; icke-småcellig lungcancer (NSCLC) och småcellig lungcancer (SCLC), där båda typerna uppstår i lungvävnaden men den sistnämnde är mer aggressiv.

Ca 85% av alla lungcancerfall är av typen icke-småcellig lungcancer. NSCLC i sin tur kan delas in i följande subtyper:

• Adenocarcinom
   
• Storcellig lungcancer
   
• Skivepitelcancer

Adenocarcinom har sitt ursprung i körtelceller i lungan som tillverkar mucin. Denna tumörtyp kan drabba såväl rökare, före detta rökare som icke-rökare. Det är den vanligaste formen av lungcancer bland icke-rökare, ses oftare hos kvinnor än män och drabbar i högre grad yngre personer än övriga lungcancerformer. Bland dessa sistnämnda grupper är det ofta mutationer så som rearrangemang/translokationer i gener som driver cancern, så kallade onkgener. Ca 70% av all lungadenocarcinom idag har en känd onkgen som drivfaktor. Exempel på sådana behandlingsbara onkgener är EGFR, ALK och ROS1. Idag rekommenderas molekylärpatologisk analys av EGFR-, ALK-, ROS1- och BRAF-status på alla patienter med NSCLC för att fastställa förekomsten av eventuella mutationer eller rearrangemang.

För att lära dig mer om detta, ta del av webinaret ”Molekylärgenetisk testning på lungcancer” med Carola Andersson, molekylärbiolog inom klinisk patologi.