Infektioner orsakade av multiresistenta Gramnegativa patogener är för närvarande den största utmaningen när det gäller antibiotikabehandling. Bakterier kan interferera med antibiotikaeffekten genom en rad olika resistensgener och uttryck för olika resistensmekanismer. Endast ett fåtal effektiva antibiotika finns tillgängliga för multiresistenta patogener.⁸

Pseudomonas aeruginosa är en särskilt problematisk patogen. Bakterien har inte bara primär resistens mot ett flertal antibiotika, den har också många förvärvade mekanismer som till och med kan utvecklas under pågående behandling. Dessa gör det möjligt att begränsa eller helt blockera antibiotikaintaget. Det som kallas effluxpumpar kan till och med aktivt pumpa ut antibiotikan ur cellen. Den mångsidiga bakterien producerar också en mängd olika beta-laktamaser och har mycket effektiva mekanismer som förhindrar att ett antibiotikum träder in helt (porin-deletion). Det är särskilt viktigt att testa olika klasser av antibiotika under behandlingen, särskilt för denna patogen eftersom resistens kan utvecklas eller förändras mycket snabbt.⁸

• Långvariga sjukhusvistelser

• Ökad antibiotikaanvändning

• Ökat motstånd

• Ökade kostnader

• Ökad dödlighet^4,5

Infektioner med resistenta Gramnegativa patogener kan vara särskilt allvarliga för intensivvårdspatienter eftersom de är försvagade och predisponerade på grund av svåra bakomliggande sjukdomar eller större invasiva åtgärder. Som sådan kan infektioner endast i viss utsträckning undvikas genom förbättrad sjukhushygien.^₂ EPIC-II-studien visar att de flesta infektioner hos intensivvårdspatienter orsakas av multiresistenta gramnegativa patogener.³

• Urinvägsinfektioner (t.ex. karbapenemresistent Klebsiella pneumoniae)
   
• Infektioner i blodet (t.ex. cefalosporinresistent Escherichia coli)
   
• Pneumoni (t.ex. multiresistent Pseudomonas aeruginosa)

Världshälsoorganisationen (WHO) och Centers for Disease Control (CDC) har kategoriserat olika patogener efter hur brådskande behovet av nya antibiotika är. Multiresistenta Enterobacteriaceae, liksom Acinetobacter och Pseudomonas species mot vilka karbapenemer inte längre är effektiva, anses vara de patogener med störst risk och där behovet är störst att utveckla nya antibiotika.⁶

Att behandla infektion tidigt och adekvat är avgörande för överlevnad hos intensivvårdspatienter med en livshotande infektion. Kunskap om patientspecifika riskfaktorer och snabb, adekvat mikrobiologisk diagnostik är avgörande vid val av rätt antibiotikabehandling. Experter kräver också att antibiotika används rationellt och i måttliga mängder, särskilt karbapenemer. Det krävs därför nya terapeutiska alternativ för att motverka den globala spridningen av resistenta stammar genom rationell antibiotikaanvändning.^3,7