Antibiotika är viktiga verktyg för att behandla bakterieinfektioner. Vi kan dock inte längre förlita oss på att dessa läkemedel är effektiva på grund av den ökade antibiotikaresistensen. Det uppskattas att 33 000 personer dör av infektioner med multiresistenta patogener i Europa varje år. I en rapport från Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) betonas den utmaning vi står inför.^2,3

• 75 % av infektionerna med resistenta patogener förvärvades på vårdinrättningar.
   
• Mer än 50 % av dessa infektioner kan sannolikt förhindras.
   
• 39 % av de dödsfall som observerades orsakades av bakterier mot vilka även sistahands-antibiotika är ineffektiva.³

CDC uppskattar att antibiotikaresistens har inverkat vid minst 700 000 dödsfall över hela världen (från och med 2016). Om inga drastiska åtgärder vidtas beräknas enligt CDC 10 miljoner dödsfall inträffa i världen år 2050. Det skulle vara mer än det nuvarande antalet dödsfall i cancer och till och med 8 gånger mer än antalet människor som dör i trafikolyckor.⁴ Även om denna siffra är kontroversiell i yrkeskretsar är ett globalt hot från en snabb ökning av antibiotikaresistensen odiskutabelt och kräver omedelbara och omfattande åtgärder.

Beta-laktamaser är den vanligaste orsaken till antibiotikaresistens. Dessa enzymer kan hydrolysera beta-laktamringen hos ett antibiotikum och därigenom oåterkalleligt förstöra den. Mer än 1 300 beta-laktamaser är nu kända, och dessa produceras huvudsakligen av Gramnegativa Enterobacteriaceae (t.ex. Klebsiella pneumoniae) och icke-fermenterare (t.ex. Pseudomonas aeruginosa).⁵

I flera årtionden administrerades beta-laktamantibiotika (penicilliner, cefalosporiner, karbapenemer) i klinisk praxis som huvudbehandling mot bakterieinfektioner. Ökande resistens gör dock klinisk användning mer problematisk. Idag är penicilliner och cefalosporiner vanligtvis inte längre effektiva mot patogener som producerar beta-laktamaser med utökat spektrum (ESBL).⁶ Eftersom andelen ESBL-producerande stammar av Klebsiella pneumonia och Escherichia coli, eller icke-fermenterare såsom Pseudomonas aeruginosa, fortsätter att öka över hela världen, ökar användningen av karbapenemer i sin tur. Till följd av denna ökade användning ökar också antalet karbapenemresistenta patogener.^7-9 Det finns dock för närvarande mycket få behandlingsalternativ tillgängliga för infektioner med karbapenemresistenta patogener.^10-12 Det är därför absolut nödvändigt att hitta nya antibiotika för att bekämpa dessa patogener.