Indikationer

Zavicefta (ceftazidim och avibaktam) verkningsmekanism^1-5

B-laktam-antibiotika har varit den mest använda och effektivaste typen av antibiotika. Men effektiviteten har försämrats på grund av ett nytt enzym som heter B-laktamas. Det produceras av bakterier och skapar resistens mot B-laktam-antibiotika genom att hydrolysera B-latam-ringen.

För att förhindra att B-laktam-antibiotika inaktiveras har man kombinerat dem B-laktamashämmare. Det binder B-laktam-enzymet, vilket förhindrar hydrolysering av antibiotikan. Traditionella B-laktamashämmare är bara aktiva mot vissa klass A-enzymer, och inte mot klass B-, C- eller D-enzymer. Men avibaktam, som är en klass av B-laktamashämmare, hämmar ett antal klass A- och C-enzymer, däribland B-laktamas med utvidgat spektrum, serin-baserade carbapenemaser, och AmpC-enzymer. Dessutom tyder data på att avibaktam hämmar vissa klass D-enzymer, såsom OXA-48.

Avibaktam är den första i en potent klass av B-laktamashämmare som kallas diazabicyclo-octaner, DABCO. Det verkar genom att reagera kovalent med den katalytiska serinen i enzymets aktiva centrum. Till skillnad från traditionella B-laktamashämmare som kan hydrolyseras till inaktiv form förblir avibaktam intakt och aktivt efter att det har frigjorts från enzymet. Det betyder att avibaktams aktivitet bevaras och att det därför kan fortsätta hämma B-laktamas-enzymets aktivitet. Avibaktam har kombinerats med ceftazidim och kombinationen är aktiv mot ett antal B-laktamas-producerande Gramnegativa bakterier, däribland Pseudomonas aeruginosa.

Förekomsten av avibaktam betyder att ett antal ceftazidim-resistenta kliniska isolater av Enterobacteriaceae och Pseudomonas aeruginosa återigen blir mottagliga för behandling. 

_{1. Lahiri SD, Mangani S, Durand-Reville T, et al. Antimicrob Agents Chemother 2013;57:2496-505}

_{2. Ehmann DE, Jahic H, Ross PL, et al. J Biol Chem 2013;288-27960-71}

_{3. Walsh TR, et al. Clin Microbiol Rev 2005;18:306-25}

_{4. Coleman K. Curr Opin Microbiol 2011;14:550-5}

_{5. Flamm RK, et al. J Chemother 2014;26:333-8}