Vid spridd bröstcancer så har cancerceller spridit sig från den ursprungliga modertumören till andra delar av kroppen och bildat dottertumörer, så kallade metastaser. Metastaserad bröstcancer är idag ej botbar och kontinuerlig behandling krävs. Medianöverlevnaden för metastaserad bröstcancer är idag cirka tre år men varierar kraftigt beroende på subgrupp och spridningsmönster.¹ Primär metastasering, det vill säga fjärrmetastasering redan vid primärdiagnosen för bröstcancer, ses vid cirka 25% av fallen med metastaserad bröstcancer, och innebär oftast att man avstår från operation av primärtumören.¹

En av de viktigaste prediktiva faktorer som avgör hur effektiv en specifik behandling kan förväntas vara är hormonreceptorstatus, och där enbart receptorpositiva tumörer (HR+) svarar på antiöstrogen behandling. Förutom hormonreceptorstatus, är HER2-status en annan prediktiv faktor, det vill säga att tumören har en genamplifikation av genen för tillväxtfaktorreceptorn HER2.¹ Trippelnegativ bröstcancer är ett samlingsnamn för de tumörer som varken är hormonreceptor- eller HER2-positiva.

Behandlingsmöjligheterna för patienter med metastaserad bröstcancer har utvecklats i snabb takt under det senaste årtiondet. Utöver tidigare tillgängliga behandlingar med cytostatika och hormonblockerande läkemedel så har målinriktade läkemedel utvecklats för behandling av de olika subtyperna av bröstcancer. Detta har ökat vikten av analys av biomarkörer samt även vikten av genetisk testning för att kunna individanpassa behandlingen.

Vid hormonkänslig, hormonreceptorpositiv, bröstcancer är det östrogen som stimulerar till celldelning och att tumören växer. Hormonreceptorpositiv spridd sjukdom kan både vara HER2-postiv och HER2-negativ. Drygt 60% av alla fall av metastaserad bröstcancer, är hormonreceptorpositiv och HER2-negativ (HR+/HER2-)¹, det vill säga Luminal bröstcancer (A eller B) där Luminal B är en mer aggressiv form.

Hormonreceptor positiv bröstcancer har traditionellt sätt behandlats med cytostatika och hormonblockerande läkemedel. Under 2017 så godkändes Pfizers CDK 4/6-hämmare IBRANCE (palbociklib) för behandling av hormonreceptorpositiv metastaserad bröstcancer.
Cyklinberoende kinaser CDK (cyclin dependent kinase) har en nyckelroll i att reglera celldelningen så att den sker under kontrollerade former. De två kinaserna CDK 4 och -6 är har en viktig funktion vid övergången mellan cellcykelns G1- och S-fas och spelar en viktig roll vid tillväxten av bröstcancer. Behandling med IBRANCE (pablociclib) i kombination med ett hormonblockerande läkemedel leder till blockering av de två kinaserna och bromsar tillväxten av cancercellerna.¹

Upptäckten av medfödd BRCA1/2 mutation och andra ärftliga penetranta bröstcancergener har i hög grad ökat förståelsen för och påverkat handläggningen av familjer och individer med bröstcancerärftlighet. Livstidsrisken för bröstcancer hos kvinnor vid patogen variant i BRCA1 eller BRCA2 anges till 50–80%.¹

Kontralateral bröstcancer observeras oftare hos BRCA1- och BRCA2-mutationsbärare med bröstcancer än hos sporadiska fall. Kvinnor med en konstaterad mutation i BRCA1- eller BRCA2-generna, har en ärftlig betingad hög risk att utveckla bröstcancer och även en ökad risk för att få lokalrecidiv eller ny primär bröstcancer efter bröstbevarande bröstcancerbehandling.¹

BRCA-mutationer kan vara medfödda (i germinalceller) eller uppstå spontant (somatiskt).⁴ Tillsammans svarar BRCA1- och BRCA2-mutationer för cirka 25 till 30% av ärftlig bröstcancer och för cirka 3–6% av all bröstcancer.^4-8 Epidemiologiska studier indikerar att individer med ärftlig BRCA-muterad bröstcancer diagnosticeras i 30-40 årsåldern, vilket är cirka 20 år tidigare än den totala bröstcancerpopulationen.^9-10

För patienter med metastaserad bröstcancer som bär på en germline BRCA mutation så har behandling med PARP-hämmaren TALZENNA (talazoparib) visats att fördröja tiden till sjukdomsprogress.¹