Diagnostisering vid inflammatorisk tarmsjukdom

Diagnostiken för inflammatorisk tarmsjukdom baseras på en kombination av kliniska manifestationer, endoskopi, skanning och patofysiologiska egenskaper. En förutsättning för att diagnosen ska bli korrekt är att det går att utesluta andra tarmsjukdomar, som exempelvis cancer, infektiös enterokolit, divertikulit och sexuellt överförbara sjukdomar^3,4.

Diagnostiseringen kan bestå av följande undersökningar och analyser^3,4:

Sjukdomshistoria

• Patientens och släktens sjukdomshistoria
• Tidigare och aktuella symtom, inklusive eventuella extraintestinala symtom
• Information om resor, rökning och överkänslighet mot livsmedel  

Klinisk undersökning

• Puls, blodtryck, temperatur, BMI
• Eventuell distension och ömhet i buken
• Perianal inspektion och digital ändtarmsundersökning

Labtester 

• Blodprov
  Full blodstatus
  Elektrolyter
  Lever- och njurfunktion
  Järn- och vitamin D-nivåer
  CRP och vaccinationsstatus
   
• Mikrobiella test
  Vita blodkroppar (i avföringsprov)
  Uteslutande infektioner, till exempel C.difficile eller Cytomegalovirus
   
• Biomarkers
  Perinukleära antineutrofila cytoplasmiska antikroppar (p-ANCA) (finns hos upp till 65 % av patienterna med ulcerös kolit)
  Fekalt kalprotektin (en känslig markör för gastrointestinal inflammation)

Endoskopi. Endoskopiundersökning för att se i vilken omfattning och svårighetsgrad slemhinnan har påverkats. En normal biopsi från slemhinnan utesluter aktiv ulcerös kolit.  

Histologisk analys. Histologisk undersökning av biopsier från slemhinna, för mikroskopiska kännetecken på inflammatorisk tarmsjukdom. 

Scanning. MR, CT och ultraljud av buk är kompletterande undersökningar till endoskopi och används framför allt för patienter som har Crohns sjukdom.