Behandling av inflammatorisk tarmsjukdom

Det finns flera läkemedelsklasser för behandling av inflammatorisk tarmsjukdom. Vilken behandlingsstrategi som är lämplig beror på hur svåra och omfattande symtomen är. Faktorer som sjukdomsförlopp, antal skov och respons på tidigare läkemedel påverkar också¹¹.

I klinisk praxis används vanligen en “step-up”-strategi. Det innebär att nya behandlingar läggs till om man inte uppnår tillräckligt behandlingssvar inom den förväntade tidsramen⁴.

Läkemedelsbehandling av inflammatorisk tarmsjukdom

Följande läkemedelsklasser används för behandling av patienter med inflammatorisk tarmsjukdom. Det är dock inte alla som används för både ulcerös kolit och Crohns sjukdom^4,11.

Konventionell behandling

• 5-aminosalicylater eller 5-ASA (antiinflammatoriska)
• Kortikosteroider (antiinflammatoriska)
• Tiopuriner (immunosuppressiva, de verkar genom att bland annat hämma RNA-syntes och inducera apoptos av T-celler)
• Kalcineurinhämmare (immunosuppressiva)
• Immunosuppressiv folsyraantagonist

Biologisk behandling. Biologiska läkemedel är sjukdomsmodifierande läkemedel som genom riktad immunosuppressiv effekt kan få tarmslemhinnan att läka. De omfattar:

• TNFα-hämmare
• Anti-integriner
• Anti-IL12/IL23

Biosimilarer. För en del av de biologiska läkemedel som nämndes ovan, finns det också biosimilarer. En biosimilar kan användas i stället för motsvarande biologiska läkemedel. 

JAK-hämmare. Detta är sjukdomsmodifierande läkemedel som genom riktad immunosuppressiv effekt kan få tarmslemhinnan att läka.

• JAK1/3-hämmare

Generellt används biologiska läkemedel, JAK-hämmare,och biosimilarer för steroidrefraktära och steroidberoende patienter som inte svarar på konventionell behandling.